Referat

Maria efter reformationen

Referat av programmet vid klosterföreningens årsmöte den 25 mars 2017.
Berättare: Monika Minnhagen-Alvsten och Susanne Glöersen

Med övergången till den lutherska läran blev det förbjudet att tillbe jungfru Maria och alla andra helgon som man hade gjort från generation till generation i femhundra år. Människor berövades sina fromma seder och bruk som skänkt dem trygghet och tröst. Hur anpassade man sig till de nya påbuden?

Även om Marias kyrkliga roll nästan upphörde förblev hon en mycket betydelsefull gestalt i människors vardagsliv, något vi kan se prov på än idag i vår almanacka. Visserligen är ingen av de medeltida Mariadagarna längre helgdag på det riktiga datumet, men två av dem firas på närmaste söndag, nämligen Kyndelsmässodagen och Marie bebådelsedag. De övriga har fått nya namn men med en medveten anknytning till den heliga jungfrun som till exempel Stella, Rosa och Virginia.

Vid Marie bebådelsedag, även kallad vårfrudagen, skulle man ge akt på den lilla växt vi kallar vårlök, av Linné kallad vårfrudagslök, eftersom dess lök var lämplig att torka och dryga ut mjölet med. Gullvivan är en annan av de många Mariablommorna i vår flora. Den kallades på grund av sin likhet med en nyckelknippa en gång för Jungfru Marie nycklar. De som i maj, Marias månad, låser upp porten till sommaren. Ett annat exempel på Marias nyckelroll är denna bön från 1800-talets mitt som lästes av födande kvinnor

Jungfru Maria, låna mej nycklarna dina,
Till att öppna mitt lif och föda mitt barn!
I Herrans Jesu namn

Med sådana läsningar fyllde kvinnorna det vakuum som uppstått. Det var inte bara vid sina förlossningar de vände sig till jungfru Maria utan också för att få hjälp med nötkreaturen. Med dessa rader ur en 1300-talshymn hade de sedan länge brukat be Maria välsigna korna.

Du bär den som bär allt,
Och ger di åt den som ger näring åt alla.

Genom att ge sina kor namn som Gullros, Kyndelsmö och Fruekon med deras dolda Mariaanknytning hoppades man få Marias fortsatta beskydd.

Programmet förgylldes av Sara Lovisa Lagman t.v. och Noomi Krogevoll t.h. som skönt och innerligt sjöng Maria-visorna Kristallen den fina, Maria går på törnestig, Jag vet en dejlig rosa och Limu limu lima. Som avslutning bjöd flickorna på Uti vår hage, mycket passande inför årets första sommartidsdag.

Sara Noomi

Torsdagen den 12 maj 2016 var det vackert väder men lite kyligt. Den dagen fick Askeby klosterkyrka besök av en grupp elever från Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping.

DSC_2020

I Askeby finns inte längre något kloster kvar så man måste ha god fantasi för att kunna föreställa sig hur klostergården, korsgången och de gamla byggnaderna som var byggda av tegelsten såg ut en gång. Men den fina, vitmålade kyrkan finns kvar, och därinne finns flera föremål från klostertiden.

20160512_092736

Askeby kloster var ett kloster för nunnor som tillhörde cisterciensorden, precis som i Vreta kloster. Nunnorna hade vita dräkter med svart slöja och ”förkläde”.De som var leksystrar hade dräkter i mörkare färg. Det var mer praktiskt eftersom de brukade arbeta med grövre sysslor både inomhus och utomhus. Dockorna på bilden föreställer nunnor som kommer nedför nattrappan från sovsalen på väg ner till morgonens första bönestund i kyrkan. Emma, Marina, Martin och Axel tyckte att det skulle vara obekvämt att behöva stiga upp så tidigt som nunnorna måste göra.

Bild6

Inne i kyrkan tittade vi på krucifixet som hänger i triumfbågen.

P1060054

Vi såg den gamla dopfunten och berättade för varandra var någonstans vi döptes. Då gick det inte till på samma sätt som på medeltiden då man sänkte ner hela barnet i dopvattnet.

DSC_2032

Längst fram i koret finns ett altarskåp med en bild av den döde Jesus som ligger i sin mor Marias knä. Det är en bild som är fylld av sorg och den kallas Pietà.

Efter en paus med kaffe, saft, te och goda bullar såg vi en bit av ett program som visar hur klostret kan ha sett ut en gång. Om du vill se hela programmet kan du klicka här.

Markradarundersökning 2015 vid Askeby klosterkyrka

En första etapp av planerad markradarundersökning genomfördes 9 – 10 juni 2015 på område väster (bild 1) och söder (bild 2) om Askeby kyrka och utfördes av Christer Andersson från Orust. Christer har stor erfarenhet av tekniken och har bl.a. genomfört markradarundersökning vid Ås kloster i Halland. Undersökningen har hittills bekostats med medel från klosterföreningens ”radarfond”.
Resultatet hittills visar på en östra korsgång i klosterbyggnaden, se röd och grön linje på radarbilden (bild 3). På radarskiktbilder kan vi också se något som kan vara två öppningar i den grönmarkerade muren in mot den inre klostergården d.v.s. den som normalt omgärdas av korsgångar och klosterlängor. Vi kan också se att den öppning som nu är igenmurad men synlig inifrån på korsarmens sydvägg är belägen öster om den mur som vi tolkar som östra korsgångens östmur. Detta bör då innebära att det har funnits en byggnad öster om denna mur och därmed anser vi oss ha belägg för att det har funnits en östra länga med en korsgång. Genom tidigare utgrävningar vet vi också att det finns en befintlig mur som bör motsvara östra längans yttervägg.
Väster om kyrkan har vi på radarskiktbilder kunna se att där finns spår av förmodade murar i ett regelbundet mönster, t.ex. kan de tre gröna linjerna till vänster markera hörnet av en byggnad (bild 4). Dessa radarbilder är i dagsläget ej tillräckligt analyserade för att vi skall kunna säga mer om vad som verkligen finns under markytan. Vi har dock historiska belägg för att i anslutning till kyrkan en gång har funnits en ”kungsgård”.
Det är föreningens förhoppning att aktiviteten med markradarundersökning skall kunna fortsätta under sommaren 2016.

Hans Palmlöf april 2016

4. IMG_2270

Bild 1  Området väster om kyrkan undersöks av Christer Andersson, jämför bild 4.

8. IMG_2292

Bild 2  Del av grunden till den östra klosterlängan är förberedd för geoscanning, jämför bild 3.

1. Askeby söder korsarm

Bild 3 Den gröna och röda linjen markerar korsgångens bredd.

2. Askeby väst_1

Bild 4  I området närmast kyrkans västra gavel, gråmarkerad, framträder bl.a. hörnet av en byggnad.

Collage

Christer Andersson behövde medhjälpare för uppmätning och markering av undersökningsområdet. En av projektets tillskyndare dukade upp hembakade läckerheter under rasterna.

EN KLOSTERHELG I BIERZWNIK 2015

Bierzwnik klasztor

Fiskar

Vi var sex personer från Sverige, närmare bestämt från Askeby, Nydala och Vreta, som under årets sista septemberhelg deltog i det symposium i polska Bierzwnik som ordnats av det Europeiska forumet  Cistercienser vid Nord- och Östersjön  i samarbete med representanter för värdklostret Bierzwnik. Ytterligare tretton klosterplatser var representerade  alltifrån holländska Claercamp i väst till estniska Padise i öst. Här följer några smakprov på det innehållsrika och omväxlande programmet vars tema kretsade kring cisterciensiska influenser inom religion, kultur och ekonomi.

DELTAGARPRESENTATIONER

Vid ankomsten välkomnades vi med en kasse innehållande informationsmaterial om de kloster vi skulle besöka samt en vaxkopia  av en treenighetssymbol i tegel  som i återfunnits i Bierzwniks kloster. Såsom sed är dukades det upp skrifter, foldrar, kort och liknande från de deltagande klosterplatserna som också presenterades av en representant därifrån. De mest långväga deltagarna, d.v.s. en estländare och två av oss svenskar fick börja och därefter fördelades de övriga över resten av dagarna varvid Nydala fick sista ordet. Bäst är att här låta klosterplatserna presentera sig själva via sina hemsidor/motsvarande, se nedan. Ett par presentationer fäste jag mig särskilt vid. Det var först delegatens från Padise som inte bara var yngst och hade rest längst, han var också den förste från Estland som deltagit i detta Forums möten. Efter sin uppväxt och utbildning i USA har han bosatt sig i Padise för att restaurera sitt återköpta släktgods och utveckla verksamheten både där och vid de angränsande klosterlämningarna. Hans, liksom de flesta deltagares klosteranknytning är av kulturhistorisk art. Därför var det speciellt intressant att också höra om ett levande kloster, nämligen trappistklostret Westmalle i Belgien. Deras representant berättade dels om verksamheten vid klostret, t.ex. dess öl- och osttillverkning, men också om det engagemang hon själv har i en lekmannagrupp som möts en gång per månad i klostret med två munkar som andliga vägledare. Utöver dessa båda eldsjälar imponerade förstås även de övriga deltagarnas engagemang i att bevara och utveckla sina klosterplatser.

FÖRELÄSNINGAR

Dr. hab. Rafal Witkowski, Adam Mickiewicz Universitetet i Poznan,  redogjorde för bokproduktionen och det nuvarande bokbeståndet i cisterciensiska bibliotek i Pommern och Schlesien. Naturligtvis påmindes vi om svenskarnas plundringar men också om att dessa medfört att litteratur därmed faktiskt räddats från att utplånas under senare krig.

FD Arnd Friedrich föreläste om ‘seriegrundandet’ av kloster och deras andliga och praktiska betydelse. Dr Friedrich har dokumenterat det före detta klostret i Haina, numera sjukhus. Klostret beslagtogs 1527 av lantgreven Philipp I „der Grossmütige”, som året innan infört reformationen i Hessen. I klosterkyrkan finns en praktfull relief  „Der Philippstein” från 1542, ett unikt monument över den för klostret så ödesdigra utvecklingen.

I Bierzwniks vackert restaurerade kapitelsal informerade en representant för den regionala utvecklingsfonden, Interreg Central Europe, om förutsättningarna att få EU-bidrag för bevarande av det polska kulturarvet.

Albert Schad, medlem i Hudes klosterförening, berättade om ett besök i Chartres och visade egna bilder på katedralens fasadskulpturer och glasmålningar.

FD Barbara Stolpiak, Adam Mickiewicz Universitetet i Poznan, presenterade  Bierzwniks kloster inför rundvandringen som följde.  Dr Stolpiak har varit ledare för de arkeologiska utgrävningarna i Bierzwnik som inleddes 1992.

I år har en skrift om utgrävningarna utgivits på tyska, kontakta gärna mig om en kopia önskas!

SITESEEING

Klostret Bierzwnik (Marienwalde) uppfördes som en enhetlig tegelanläggning med början i slutet av 1200-talet för munkar från Kolbacz som är moderkloster även till Oliwa och Mironice. Klostret upphörde 1539 varvid kyrkans förfall började medan resten användes som bostads- och ekonomibyggnader. Under det trettioåriga kriget raserades de västra delarna av kyrkan och klostret helt, delar som nu är under uppbyggnad samtidigt som utgrävningar pågår under en sommarmånad varje år. Av kyrkan återstår koret, som försetts med ett provisoriskt tak, och de östligaste travéerna. Denna del tjänar numera som romersk-katolsk församlingskyrka. Klostret utmärker sig för sina dekorativa tegelornament. Särskilt intressant var en rundel med tre fiskar som man menade är unik för Polen, kanske rentav för Europa, från den tiden. Det var den man kopierat i vax som present till oss deltagare.

I Choszczno  besökte vi Jungfru Marias Födelsekyrka för att se en tympanonrelief från 1300-talet i tegel som kan ha tillhört Bierzwniks kloster. Där ses en framställning av Jesse rot som omger en kalvariegrupp. Att reliefen inte var tänkt för den här platsen framgår av vissa figurers något omotiverade placering.

I Kolbacz klosterkyrka har återstoden av klosterkyrkan kommit till bruk på ett annorlunda sätt. Som i Bierzwnik fungerar koret och långhusets östra del som församlingskyrka. Av långhuset återstår endast mittskeppet och i det har man byggt en andra, timrad våning för utställningar, konserter och möten. Under en presenning på långhusets västgavel dolde sig en blindering i form av ett franskinfluerat rosettfönster. Vi såg för övrigt många exempel på fin polsk tegelgotik. Klostrets abbothus står kvar liksom ett sädesmagasin som ännu används som ett sådant.

Helgens ’siteseeing’ kröntes och avslutades med ett besök i den förhållandevis välbevarade klosterplatsen Marianowo, (Marienfließ). Besöket där inleddes med en högtidlig mässa i den praktfulla kyrkan i närvaro av ärkebiskopen av Stettin som inbjudits för att inviga ett barockepitafium över en av kyrkans välgörare. Vi bjöds att tillsammans med ärkebiskopen inta en välsmakande lunch i församlingslokalen i den västra klosterlängan innan kyrkoherden, fader Jan, ledde oss till längans egentliga refektorium där han visade oss något som uppenbarligen ligger honom mycket varmt om hjärtat. Fader Jan tog för några år sedan initiativet till att varje sommar inbjuda konstnärer från hela världen, mest arkitekter, till en tids inspirerande och kreativ vistelse i Marianowo.  Det var utställningen med årets alster han med påtaglig stolthet visade oss. Han berättade också om Sidonia von Borcke som har en betydligt mer dramatisk anknytning till Marianowos gamla kloster. Sidonia bodde i klostret då det efter reformationen tjänade som  bostad för adelsdamer. Hennes stormiga liv resulterade i att hon anklagades för bl.a. häxeri och hon avrättades 1620 i Stettin.

Dziękuję i do widzenia!

Högtidligheterna i Marianowo drog ut på tiden och det planerade besöket i närbelägna Stargard och dess katedral hanns dessvärre inte med. Vi som övernattade i Stargard innan symposiet började kan varmt rekommendera ett besök i den staden!

Klosterhelgen avslutades således i Marianowos klosterkyrka med deltagarnas tack till arrangörerna och tolkarna för de synnerligen inspirerande dagarna, som förutom det som redan omnämnts också innehöll förträffligt boende hos medlemmar tillhörande Agroturystyka, en minnesvärd konsert och utsökt korsgångskaffe i Bierzwnik och sist, men inte minst, en mycket trevlig samvaro. Vi önskade varandra en lycklig hemfärd och ett På återseende i Holland!

Susanne Glöersen

Föreningen Askeby kloster

susanne.gloersen@askebykloster.se

Bilder från symposiet finns här: www.forumcist.eu

Askeby www.askebyabbey.com

Bierzwnik www.cister.net/abteien/de/78/bierzwnik/

Chorin www.kloster-chorin.org/

Claercamp http://www.kloosterclaercamp.nl/htme/home.htm

Doberan  www.klosterverein-doberan.de/

Hainawww.klosterhaina.de/

Hude www.klosterhude.de/

Ihlow  www.kloster-ihlow.de/

Marianowo www.zamek.szczecin.pl/sladami/sladami/de/marianowo.html

Nydala www.nydalaklostertradgard.se/

Padise www.padisemois.ee

Pelplin www.seminarium.pelplin.diecezja.org/

https://de.wikipedia.org/wiki/Kloster_Pelplin

Sibculo www.kloostersibculo.nl/

Wagrowiec https://de.wikipedia.org/wiki/Kloster_W%C4%85growiec

Vreta www.vretaklosterforening.se/

Yesse www.kloosteryesse.nl/

NÄTVERKSFÖREDRAG

Torsdag den 23 oktober 2014 samlades klosterföreningen i Askeby kyrka för att lyssna på Birgitta Alinder från Vreta kloster och Susanne Glöersen som berättade om det svenska nätverket för historiska cistercienskloster. Det intressanta föredraget, som var fint bildsatt av Susanne, kom till med anledning av att Roma kloster firade 850 års jubileum.

Nu förflyttades vi från höstrusket till ett soligt Gotland när Susanne berättade om  jubileumsfirandet. Birgitta Alinder startade nätverket för cisterciensiska klosterplatser som består av en adresslista med mejladresser som hålls uppdaterad. Hon gör grupputskick när något intressant dyker upp: nya vetenskapliga rön, seminarier och symposier, nyutkommen litteratur eller något annat som kan intresserad gruppen. Alla förundrades över att man kan förmedla så mycket kunskap och skapa en sådan samhörighet på ett så enkelt och smidigt sätt!

Förutom alla  idag svenska cistercienserklostren ingår också  franciskanerkonventet i Bure utanför Skellefteå och johanniternas kloster  i Kronobäck utanför Mönsterås i nätverket. Klosterruinerna presenterades i ord och bild. Organisation och verksamhet skiljer sig från plats till plats men gemensamt är ett brinnande intresse, ideellt arbete och visningsverksamhet.

Birgitta redogjorde också för de internationella cisterciensnätverken.  De historiska klosterföreningarna står på två ben. Det ena är den lokala verksamheten och det andra det internationella samarbetet. Det var en inspirerande kväll och alla gladdes åt att Birgitta och Susanne ska ge sig ut på föredragsturné till Nydala i Småland och till  Skåne!


Åhörarna anländer till föreläsningssalen i Slotts- och Domkyrkomuseet.

Föreläsningen kan börja.

Ann Catherine Bonnier presenteras för auditoriet.

KLOSTRET I ASKEBY OCH ANDRA CISTERCIENSISKA NUNNEKLOSTER

I DET MEDELTIDA SVERIGE

Det var titeln på fil dr Ann Catherine Bonniers välbesökta föreläsning i Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping den 30 september. Ann Catherines studier av de sju klosteranläggningarna Vreta, Fogdö/Vårfruberga, Gudhem, Byarum/Sko, Askeby, Riseberga och Solberga visar att det finns stora olikheter dem emellan. Till exempel utmärker sig klosterkyrkorna i Vreta, Askeby och Sko för att ha fungerat både som sockenkyrka och klosterkyrka. På tre platser, Vreta, Gudhem och Vårfruberga anlades klostret norr om kyrkan, inte på den södra sidan som vore det naturligaste. Anledningen var troligen att det där fanns gravar.

Askeby klosterkyrka presenterades särskilt ingående, i synnerhet det mycket speciella västpartiet som bar det sedan länge rivna tornet. Ann Catherine påpekade det ovanliga i att dörren som leder in till det nedre tornrummet är placerad i liv med muren, vilket tyder på att där troligen inte funnits någon dörr från början utan endast en öppen passage till en anslutande gårdsanläggning. Normalt borde dörren haft en i muren indragen placering.

Mycket speciell är också förekomsten av tornets båda rum, eller kapell, och sidotrapporna som förbinder dem. Denna i Sverige unika konstruktion upprepades något senare i Bankekinds kyrka, om än något förenklad. Men vilken funktion har denna  anordning haft? Ann Catherine menar att nunnorna kan ha använt det övre tornkapellet för sina gudstjänster innan det nya koret fanns. För att komma dit utan att se, eller ses av, församlingsborna kan de ha använt sydportalen och trappan i sydmuren. Men då frågar man sig: Firade  nunnorna mässa samtidigt som församlingen? Vilka gick i så fall in först? Var det inledningsvis överhuvud taget fråga om nunnor? Eller var det mer en gemenskap av kvinnor utan någon specifik ordenstillhörighet? Det är bara några av alla de frågor som Ann Catherine ställt sig under sin forskning om de cisterciensiska nunneklostren.

Askeby klosterkyrkas byggnadshistoria är komplicerad och om byggnadernas funktion är mycket osäkert. En undersökning av den så kallade Borggården, området mellan kyrkan och den nuvarande församlingsgården, står därför högt på klosterföreningens önskelista.

Innan minglandet vidtog avtackades Ann Catherine med bokgåvor för en generös och tankeväckande föreläsning.


I BÖRJAN AV JUNI BESÖKTES ASKEBY KLOSTERKYRKA AV TVÅ LEKMANNAGRUPPER FRÅN S:T NIKOLAI KATOLSKA FÖRSAMLING I LINKÖPING

Först kom ett tjugotal kvinnor från den Kaldeiska kvinnogruppen. Det var den 6 juni, och ett par dagar efteråt besöktes vi av en något mindre grupp från den Franciskanska Sekularorden.

 

Alla besök – både de i grupp och sommarkvällsvisningarna – innebär intressanta möten. Det är vi som visar helt överens om. Ibland möter vi dock något oväntat, något alldeles speciellt och tankeväckande .  De kaldeiska kvinnornas besök kom att bli särskilt minnesvärt .

Medlemmar i den katolska församlingen brukar ordna besök i näraliggande kyrkor för de dessa kvinnor. För många av dem har det inte alltid varit självklart att i frihet kunna besöka en kyrka. Denna strålande dag hade de besökt Vårdsbergs kyrka innan de kom till Askeby. Därefter skulle de fortsätta till kyrkan och stiftsgården i Vårdnäs.

Visningen tolkades till kaldeiska. Det var förmodligen första gången som det språket klingade under Askebys valv. Kvinnorna var mycket intresserade, i synnerhet av de många Mariabilderna. Deras vördnad för Maria väckte en tydlig känsla av samband med klostertiden.

Här följer några bilder som tagits av Irene Devenney.

 

 

BESÖK AV KLOSTERVÄNNER FRÅN FRANKRIKE OCH BELGIEN

I maj hade Askeby besök av två grupper med klostervänner från Fontfroide i Frankrike och Herkenrode i Belgien. De tillhör, liksom vår egen klosterförening, Det europeiska förbundet av cisterciensiska kloster och klosterplatser. Varje år ordnas en resa för dessa föreningar av äkta paret Irene Bien och Jean-Louis de Lagausie till cisterciensiska klosterplatser. I år gick resan till Sverige och under tre dagar besökte de i tur och ordning Sko, Varnhem, Gudhem, Nydala, Alvastra, Vreta och Askeby för att studera hur man förvaltar det cisterciensiska arvet vid det som återstår av klostren och försöka förstå hur det var möjligt att upprätthålla den stränga klosterdisciplinen under våra nordiska klimatförhållanden. Grupperna som bestod av vardera runt 35 personer anlände med fem dagars intervall. Den 12 maj besöktes Askeby av den franska gruppen, se bilderna nedan, och den 17 maj var det belgarnas tur. Programmet i Askeby, som var detsamma för båda grupperna, bestod av visning av klosterområdet, kyrkans konstskatter från klostertiden och visualiseringen, dvs i stort sett det vi brukar visa vid våra vanliga visningar – fast på franska. Kvällen avslutades med en måltid i församlingsgården då våra gäster överlämnade gåvor till såväl klosterföreningen som församlingen och hälsade oss varmt välkomna att besöka Fontfroide och Herkenrode!

I kyrkans besöksbok står att läsa: Merci pour votre chaleureux acceuil très cisterciens. Nous garderons un excellent souvenir de notre venue à l’abbaye d’Askeby. Vous serez toujour les bienvenues à Fontfroide. Bien cordialment, Jean Louis et Irene de Lagausie. Abbaye de Fontfroide, Narbonne, France.

Bilderna från besöken är tagna av  Gunnar Bergman.  Klicka här om Du vill se den belgiska gruppens  egen film från klosterbesöken.  Varnhem saknas dock, där strejkade kameran.  Du kan också ta en titt på klosterplatserna i Fontfroide  och Herkenrode.

__________________________________________________________________

VAD BERÄTTAR FYNDEN FRÅN UTGRÄVNINGEN I ASKEBY?

Den 15 april samlades ett sjuttiotal intresserade åhörare för att få veta mer om de unika utgrävningarna i Askeby kloster.  Arkeologerna Karin Lindeblad och Maria Sjöquist från Riksantikvarieämbetets avdelning UV Öst berättade om resultaten från den arkeologiska undersökningen som gjordes sommaren 2012. Karin Lindeblad inledde med att berätta om själva undersökningen. Det var en exploateringsgrävning som föranleddes av det planerade skolbygget. Endast de områden som berörs av byggnationen undersöktes- så är regelverket!

Det som gör den här undersökningen så intressant är att vi har fått mer kunskap om vardagslivet i klostret. Arkeologerna träffade på rester av ekonomibyggnader och även ett par brunnar och en kalkugn. Kalkugnen har använts för att bränna kalk som efter s.k. släckning  användes till murbruk vid uppförandet av klosterbyggnaderna. De hittade också ett dike som kan ha varit en del av den yttre begränsningen av klosterområdet.

Det  kom fram mängder av djurben. Osteologen/djurbensexperten/ Ola Magnell kunde se att det hade funnits rådjur, nöt, kor, hästar, get, svin, höns, får, hund, gås och knölsvan. Fiskben och fiskfjäll visar att man åt sill och strömming, torsk  och stör från Östersjön . Bland insjöfiskarna finns abborre, gös och karpfiskar. Flera dammar finns i anslutning till klostret och de kan ha använts både till fiskodling och som fisksumpar.

Särskilt stör och rådjur är det ovanligt att finna i ett kloster och benresterna visar att några måste ha haft ett överdådigt kosthåll! Om det var nunnorna eller gästerna i härbärget vet vi inte.

Av föremålen som kom fram nämndes särskilt den stor mängden av keramik som kom från nordtyska kannor. Det var ovanligt mycket lerskärvor i fyndmaterialet.  Vad lerkrusen har använts till finns det olika teorier om. Kanske har krusen behövts för  import av drycker eller så  kan de vara  vängåvor från tyska invandrare som övernattade i härbärget.

Arkeologerna hittade också ett bleck av bly som ingen vet vad det använts till. Forskning pågår!

Efter kaffepausen fördjupade vi oss i ölbryggning. Maria berättade att den husgrund man funnit i anslutning till brunnarna har använts som kombinerad bakstuga och bryggeri. På golvet fanns rester av spannmål och kirskål, som man odlade som sallad! Det fanns också reste av humle och pors.  Öltillverkningen var en kvinnosyssla berättade Maria Sjöquist. En tredjedel av medeltidsmänniskornas kaloriintag  kom från ölet och man drack 3-5 liter öl om dagen, men styrkan varierade! Om öltillverkning har Maria Sjöquist skrivit i tidskriften Arkeologi i Östergötland 2013.

Karin Lindeblad har redovisat resultatet av 2012 års utgrävning  i  UV RAPPORT 2014:64. Här finns länken till den rapporten.

ÅRSMÖTE 2013 följt av PALMSÖNDAGSVANDRING I KYRKAN

På palmsöndagen den  24 mars samlades ett drygt trettiotal av föreningens medlemmar till årsmöte i församlingshemmet. Hans Palmlöf ledde årsmötesförhandlingarna och omvaldes till ordförande för 2013. Även resten av styrelsen är oförändrad sen föregående år. Kassören redogjorde för ekonomin som  är stabil! Susanne Glöersen berättade om årets programverksamhet och nämnde bland annat att torsdagsvisningarna i samarbete med Sensus börjar efter midsommar. I maj får vi besök av vänföreningar från Belgien och Frankrike.

Efter en stärkande kaffetår gick vi till kyrkan för en rundvandring i Stilla veckans tecken med Susanne Glöersen och Hans Palmlöf.  Första anhalten var krucifixet där Hans Palmlöf tog upp  tonen till psalm 135  ” Se vi gå upp till Jerusalem ”  och Susanne berättade om krucifixet som är en verklig klenod. I koret fick vi  av Hans höra om psalm 144 ” O huvud, blodigt, sårat” som vi sjöng innan Susanne berättade om altaruppsättningen med den sörjande Maria. Vi lyssnade till sång från Nådendals kloster innan vandringen avslutades med en genomgång av glasfönstret som Einar Forseth gjorde i början av 1950-talet med den uppståndne Kristus som tema.

Susanne Glöersen berättar om Viking Forsberg och det grafiska bladet med Askebymotiv

Kerstin (sitter precis bakom Åke) och Åke Engberg som har skänkt det grafiska bladet med Askebymotiv till föreningen.

INVIGNING AV DEN NYA HEMSIDAN OCH ETT KONSTVERK

2013 års programverksamhet startade den 23 februari när Susanne Glöersen presenterade ett grafiskt blad av Viking Forsberg som föreningen fått i gåva. Därefter demonstrerades den nya hemsidan. Ett fyrtiotal medlemmar slog sig ner i församlingshemmet på lördagseftermiddagen och lyssnade på Susanne när hon berättade om sin  forskning om det grafiska bladet av Viking Forsberg som föreningen fått i gåva av Åke och Kerstin Engberg till minne av Åkes far som var lärare och kantor i Askeby. Det blev en spännande resa tillbaka till medeltiden och Susanne presenterade ett par förslag till vilken händelse i klostrets historia som Viking Forsberg inspirerats av. Hon kunde också visa var han hade hittat förebilder till detaljer på bladet i Norrköping. Läs mer under Klostret i bygden, Viking Forsberg

Efter kaffepausen visade Gunnar Bergman hur hemsidan är uppbyggd. Sen tog Sven Hellström vid och berättade om hur ny forskning om klosterbygden efter år 15oo ska visas i form av kartor.

Foto: Björn Hagvall

2012

  2012 Augusti  Arkeologisk utgrävning i Askeby Efter reformationen påbörjades rivningen av Askeby klosters samtliga byggnader utom kyrkan som nu är församlingskyrka. I sommar har för första gången någonsin en större arkeologisk utgrävning inom klosterområdet ägt rum. Den föranleddes av en  planerad utbyggnad av ortens skola, som ligger i utkanten av området. Enligt den äldsta, […]

 

2012

Augusti  Arkeologisk utgrävning i Askeby

Efter reformationen påbörjades rivningen av Askeby klosters samtliga byggnader utom kyrkan som nu är församlingskyrka. I sommar har för första gången någonsin en större arkeologisk utgrävning inom klosterområdet ägt rum. Den föranleddes av en  planerad utbyggnad av ortens skola, som ligger i utkanten av området. Enligt den äldsta, ännu bevarade kartan från 1698 var det platsen för  trädgårdsodlingar, som med största sannolikhet fanns där även under klostertiden. Arkeologerna förväntade sig därför att i de medeltida odlingslagren finna växtdelar som kan avslöja vad som en gång odlades i klostrets köksträdgård. Men de gjorde också andra intressanta fynd!

Tack vare att utgrävningen skedde just i utkanten av klosterområdet fann de strukturer och föremål som de troligen inte hade funnit vid en konventionell, arkeologisk klosterundersökning. Intill några stolphål och ett dike fann man grunden till en byggnad som kan ha varit klostrets gästhus. Man fann också resterna av en kalkbränningsugn och två brunnar. Lösfynden utgjordes mest av djurben och skärvor av importerade stengodskannor. Till de mer fantasieggande fynden hörde kammar och nålar av ben, en glaspärla och ett stycke blybleck med ett präglat kungahuvud. Fältarbetet är nu avslutat och vi väntar med spänning på analysresultaten!

Läs mer och se bilder från utgrävningen på RAÄ:s hemsida.

.

.

26 augusti Arkeologins dag

Arkeologidagen arrangeras av Riksantikvarieämbetet varje år runt om i Sverige då man presenterar aktuella utgrävningar. I år ägde den dagen rum bara några dagar efter det att arkeologerna i Askeby hade avslutat sitt fältarbete. Riksantikvarieämbetet UV Öst och Föreningen Askeby kloster svarade gemensamt för dagens program. Arkeologerna Karin Lindeblad, Maria Petersson och Rikard Hedvall redogjorde  för den genomförda utgrävningen i  klosterområdet och visade de fynd som gjorts. Klostervisualiseringen visades, böcker såldes och kaffe serverades.

Lite senare under hösten när allt registrerats skickades jordprover, fiskben och dendroprover från brunnarna iväg för analys medan annat undersöks på hemmaplan. Dit hör till exempel ett stycke blybleck från 1300-talet med en kungabild som nog är tämligen unikt enligt Karin Lindeblad. Hon har skickat förfrågan om vad det kan vara till kolleger och till  statsheraldikern.  Vi ser fram emot att framåt våren få veta vad man under 13- och 1400-talen ägnat sig åt vid Askeby kloster, vad man odlat, vad man ätit. Detta var den första, större arkeologiska utgrävning som gjorts i klosterområdet. Men ännu ligger mycket förborgat i jorden.
 .
.
.
,
,
15 maj  Besök av landshövdingen

Tisdag 15 maj 2012 bjöd föreningen in bl a vår landshövding Elisabeth Nilsson till en presentation och en visning av föreningens verksamhet. Övriga inbjudna gäster var Bertha Ekstrand Amaya från Kultur- och samhällsbyggnadsenheten på Länsstyrelsen, kyrkoherde Fredrik Lennman och informationsansvarig Katarina Sandström Blyme från Åkerbo pastorat och Margareta och Björn Hagvall.

Vi började dagen med samling i solen utanför kyrkans södra sida där ordförande Hans Palmlöf hälsade alla hjärtligt välkomna och fortsatte med att orientera om föreningens ursprung och tillblivelse utifrån det särintresse som utgör grunden för föreningens verksamhet.  redogjorde även kort för föreningens syfte att ”levandegöra klostrets historia” och de olika aktiviteter som förekommer för att uppnå detta syfte.

Sven Hellström fortsatte sedan med att beskriva den yttre miljön kring kyrkan och de delar av klostret som ligger under markytan. Vi fick även en historiskt intressant tillbakablick på klostret och bygden och vi fick höra om många intressanta historiska samband och händelser och om många mäktiga familjer och stormän som har haft betydelse för klostret och bygden både under klostertiden och långt senare. Därefter tog Susanne Glöersen över för en orientering om nuvarande kyrkorum och de olika avgränsade kyrkorum som en gång fanns under klostertiden.

Så blev det dags för en av dagens höjdpunkter nämligen att se på vår klostervisualisering. Av kommentarerna kunde vi utläsa att våra gäster uppskattade detta mycket. Vi förflyttade oss sedan åter till kyrkorummet där Susanne fortsatte med att berätta om de unika inventarier som finns kvar sedan klostertiden. Hon berättade speciellt om triumfkrucifixet, pietàn och om altarbrunet men även bl a om dopfunten och de berömda träfigurerna. Så blev det dags att äta lunch. Marie Johannesson och Lotta Kassman, värdinnor för församlingens soppluncher, hade lagat mycket god gulaschsoppa med tillbehör. Förutom ytterligare information och trevlig samvaro kring bordet så passade Håkan på att berätta lite om förstudie och implementering av vår IT-baserade visualiseringsapplikation som har rönt så stort intresse.

Innan vi skildes framförde landshövdingen ett stort tack för den fina dagen. Hans lämnade en låda av våra böcker Nytt ljus över Askeby till landshövdingen och en låda till Åkerbo pastorat och Susanne lämnade ett exemplar av europeiska förbundets nyutgivna guidebok över cisterciensiska klosterplatser Cistercian Sites in Europe till landshövdingen. Sammanfattningsvis kan vi se tillbaka på en mycket fin dag med bra information, givande diskussioner, trevlig samvaro och god mat.

.

.

.

.

.

25 mars  Årsmötesförhandlingar i församlingshemmet i Askeby.

Efter förhandlingarna berättade Susanne Glöersen om Marie bebådelse som motiv i konsten. Hon började med att visa den äldsta bilden som är från 200-talet. Vid den tiden avbildades ärkeängeln Gabriel utan vingar. Givetvis kom Askebys egen Maria med i bildkavalkaden som sträckte sig ända fram till Andy Warhols bebådelsebild från 1983. Till den hämtade han inspiration från Leonardo da Vinci. Susanne avlutade med att berätta att vårlöken från början hette vårfrudagslök.

Monika Minnhagen Alvsten tog över och visade bilder på kistebrev, enbladstryck, som blev mycket populära hos allmogen under 17-och 1800-talen. I Skåne och Halland fästes de på insidan av klädkistorna till ägarens förnöjelse och uppåt landet kunde man hitta dem i stugor och på krogväggar. Tryck med bibliska motiv var vanliga. Lite folkliga tradioner kom också med. På vårfrudagen skulle man springa barfota runt husen för att få fina fötter under sommarhalvåret. I de sydöstra delarna av Sverige tänkte man att tranan skulle komma med ljus i näbben. Detta var för att understryka att att barnen skulle lägga sig medan det ännu var ljust. Tranan kunde också komma med godis till barnen.

Eftermiddagen avslutades med en spaning efter den tid som flytt med hjälp av ett bildspel från 2011 där medlemmarna kunde återuppleva många av föregående års programaktiviteter.

.

2011

13 augusti Landskapet berättar. En vandring i Askebybygden.

Lördagen den 13 augusti anordnade föreningen en exkursion för att studera utvecklingen av natur- och kulturlandskapet i en del av Askebybygden. Exkursionen skall ses som en första presentation av ett projekt i föreningens regi som syftar till att – så långt det nu går – beskriva den region klostret verkade i under sin drygt 350-åriga tillvaro. Samlingen skedde vid Överstad Källgård. Vädret var det bästa tänkbara.

Sven Hellström hälsade ett 40-tal deltagare välkomna.

På skärmar bakom det nerlagda svinstallet presenterade Erik Berggren tre olika kartor. Den första i skala 1:10 000 omfattade ett rektangelformat området mellan Örtomta och Linköping och illustrerade med blå färg en tolkning av omfattningen av det vattenlandskap som före mänskliga ingrepp men också naturliga processer dominerade stora delar av området. Till grund för tolkningen ligger huvudsakligen höjdkurvor, jordarter och mer eller mindre tydliga naturliga trösklar över låglinjer i landskapet. En sådan tröskel finns i Örtomtaåns dalgång norr om Vistlöt , en annan i dalgången öster om Holmetorp och en tredje vid vadet strax öster om Askeby . Dessa trösklar stod länge emot vattentrycket från något högre belägna områden i söder och sjöar, sankmarker och översvämningsområden var vanliga upp till 65-metersnivån.

Ett äldre vittnesbörd om detta bär namnet Vadet och ett yngre den numera ”torrlagda” stenvalvbron vid Vadet, strax under nyssnämnda nivå. På den första kartan markerades också olika typer av fornminnen och medeltida gårdar och byar. Genomgående indikerar dessa markeringar att den äldre bebyggelsen låg över 65-metersnivån.

De två andra mer översiktliga kartorna i skala 1:100 000 omfattade det triangelformade området mellan Linköping, Norrköping och Söderköping. Den ena visade utbredningen av skilda typer av fornminnen, den andra förekomsten av medeltida gårdar. Slående är att områden med fornminnen i regel också innehåller medeltida gårdar men att bebyggelsen koncentrerats. Slående är också att stora områden som saknar fornminnen koloniserats under medeltiden även om gårdarna ligger glest.

Det var i detta landskap som klostret började verka.Efter Eriks information vid Överstad Källgård, tog vi oss med bilar till Källgården och vidare därifrån till fots till torpet Hagalund där vi möttes av framdukat kaffe och hembakat, liksom information om platsen och dess tidigare innevånare, förmedlad av Sven Hellström.I ett underbart fint och soligt väder tog vi oss därefter an en vandring i skogen under ledning av Gert Franzén.

Första stoppet gjordes uppe på kullen ovanför torpet, till synes i en vanlig skog, men där var marken egendomligt stenfri för detta höga terrängläge. Gert berättade att vid mindre grönskande mark, höst eller vår, kunde man där se åkerytor från bronsåldern. Vad som saknades var den röjningssten som med nödvändighet borde finnas intill åkrarna. Förklaringen till stenfriheten fick vi strax när vi ett stenkast bort fick se ett mycket stort gravröse från bronsåldern, ca 3000 år gammalt.Det är enligt fornminnesregistret 16 m i diameter och ca 1,5 m högt, ganska avplanat på toppen. Denna grav är byggd av en enorm mängd sten, troligen för att begrava en enda person, men även som en manifestation över bygdens dådkraft. Graven ligger högt och var under sin tid synlig vida omkring.

Vandringen gick vidare och inom synhåll från röset tittade vi på ytterligare en grav, troligen lika gammal som röset, men nu en fyrkantig stensättning med hörnstenar och en stenkista i ena kanten.Det är enligt fornminnesregistret 16 m i diameter och ca 1,5 m högt, ganska avplanat på toppen. Denna grav är byggd av en enorm mängd sten, troligen för att begrava en enda person, men även som en manifestation över bygdens dådkraft. Graven ligger högt och var under sin tid synlig vida omkring.

Inom synhåll från röset tittade vi på ytterligare en grav, troligen lika gammal som röset, men nu en fyrkantig stensättning med hörnstenar och en stenkista i ena kanten.Efter vandringen längs vägen anträdde vi fornborgen på Källtorpsberget. Gert berättade att han vid tidigare granskningar av borgen blivit förbryllad över dess form och karaktär. Lösningen visade sig vara att det är två fornborgar som sitter ihop. Den äldre delen ligger kring berget i nordväst, den något yngre ner mot sydost. Det är inte möjligt att veta varför man gjorde så, men den troligaste förklaringen kan vara att den äldre borgen blev för liten i den starkt expansiva mellersta järnåldern, 0 – 550 e.Kr, då båda borgarna byggdes. Fornborgarna var ju samlingsplatser för bygdens folk, oftare än försvarsanläggningar, och det behövdes utrymme innanför murarna.

Från ett ställe med fin utsikt berättade Erik om det tidigare vattnet i landskapet och hur det hade förändrats genom både naturens och människans ingrepp.Vid återvägen till bilarna följde vi den gamla och ofta rätt mäktiga fornborgsmuren i öster, där även en mur från 1800-talet blandar sig i. Denna yngre mur ser helt annorlunda ut och man såg tydligt att fornborgens mur har fått släppa till stenar till bygget.

Vid skärningen mellan dessa murar tackade vi varandra för en trevlig tur och äntrade hemfärden.Sven Hellström, Gert Franzén och Erik Berggren summerar dagens exkursion och diskuterar det fortsatta arbetet med kartläggning av senare skeden av landskapet Östanstång.

Information om dessa och alla andra kända fornlämningar finns på http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html.Lämplig karta med fornlämningar finns på http://gise.lst.se/gise/default.asp