Cistercienser i Askeby

Den helige Bernhard av Clairvaux, kalkmålning i Risinge g:a kyrka, tidigt 1400 tal.

Askeby nunnekloster nämns första gången på 1160-talet i samband med en stor donation av kung Karl Sverkersson. Det anses vara ett cistercienskloster, men eftersom påven först 1212 godkände nunnekloster inom denna orden bör det dessförinnan ha hört till benediktinerna. Nu var inte skillnaderna alltid så stora, för cisterciensorden hade mot slutet av 1000-talet börjat som en reformrörelse inom benediktinerna och följde liksom de Sankt Benedikts klosterregel.

På 1100-talet växte klosterrörelsen med väldig kraft. Flera hundra nunnekloster anslöts efterhand till cisterciensorden. De flesta var indirekt underordnade moderklostret Clairvaux i östra Frankrike som hade grundats av abboten Bernhard, en av 1100-talets mest dynamiska, karismatiska och inflytelserika personer. Han avled 1153.

Nyckelorden för cistercienserna kan sägas vara isolering från omvärlden, enkelhet, den centraliserade organisationen, enhetligheten i byggnadsskick och liturgi. Askeby kloster byggdes i anslutning till en redan befintlig kyrka som uppförts på 1130-40-talen som kungskyrka, och var troligen färdigbyggt under 1200-talets förra hälft.

Klostret drabbades 1377 av en förödande brand som på sätt och vis kom att innebära en nystart. En ny klosterkyrka uppfördes och klostret byggdes om enligt 1400-talets byggnadsideal. Antalet nunnor ökade från tolv till tjugo. Klostret avvecklades definitivt år 1529.

Kjell O. Lejon skildrar i boken, Askeby kloster – om klostertid och klosterliv, klostrets historia sedd i ett religionshistoriskt perspektiv.

Länkar