Bebyggelsenamn

Bebyggelsenamnen i Askeby speglar landskapet, försörjningssättet och bosättningens karaktär under olika skeden från bronsålder till medeltid.

De hittills funna äldsta spåren av mänsklig närvaro och aktivitet är stora stenrösen från bronsåldern en bit från senare fornlämningar och bebyggelse. Där saknas oftast bebyggelse och därmed namn, utom vid ett av rösena, där torpet Hagalund (tillhörigt byn Överstad ) ligger strax intill. Det skulle kunna vara ett gammalt – lund, ett namn av hög ålder som både kan vara kulturhistorisk term och plats för förkristen kult. Men namn av typ Hagalund blev vanligt i senare tider när soldattorpen tillkom på 1600-talet och framåt, varför det är osäkert vilken slags lund-namn det rör sig om här.

Det kan nämnas att inte långt från röset och torpet finns andra fornlämningar, en fornborg samt ett torp med namnet Torshag, som möjligen kan ha förkristen kultbetydelse.

I dessa nordvästliga relativt höglänta gränstrakter till socknarna Vårdsberg och Törnevalla finns ytterligare några namn som anses ha hög ålder: Linghem, ett
hem-namn med ’ljung’ som förled, samt den stora byn Himna, ett namn med oklar förled, möjligen ett gammalt pluralnamn eller ett sjönamn.

Till de äldsta bebyggelsenamnen kan också räknas Stämna och Fläret i undersökningsområdets södra del, båda med utgångspunkt från vatten. Stämna

Öjeby <Öja <ö var före sjösänkningen betydligt mera kringfluten av vatten än idag.

I närheten låg förr gården Seländer , vars namn diskutertas av Eva Nymaqn, som sammanfattningsvis tar fasta på flera medeltida belägg silaende < sil långsamt sipprande vatten’ samt laende ’land’ ( det slut-r som funnits tidvis är inte ursprungligt)

Längre norrut ligger gården Mossänder i södra änden av den stora mosse där ett flöde från sjön Teden rinner fram mot forsen vid Vistlöts kvarn. Tidigare dokumentation av Mossänder ger inte mcket ledning, men läget tyder på samband med ’mosse’. Vistlöt kan härledas ur Vist- som en gammal benämning på ’hemvist’ eller ’åkrök’ och -löt ’betesmark’.

Till äldre namnskicket hör också plurala namnformer som Berga och Aska, liksom närbelägna Reva. I Askeby finns -berga i Solberga, ett populärt bebyggelsenamn med många samtida exempel, men också förekommande i dokument från medeltid, bl.a. som namn på kungsgård, prästgård och socken.

Askeby tycks vara ett gammalt Aska, som fått efterleden -by i samband med by- eller gårdsbildningen. I medeltida dokument skrivs bl. a.Askaby och Aska by. Namnet är sannolikt relaterat till trädet ask, som hade en central roll både i mytologi och som värdefullt lövträd. Flerhundraåriga askar omger dagens Askeby kyrka och det är inte orimligt att föreställa sig att så varit fallet också i forntiden. Aska(a)- ”bor”> Askeby har nyligen föreslagits av Ericsson et al.. Att namnet Askeby (och platsen) var betydelsefullt visas av att man valde att använda det för hela socknen när kyrkan byggdes.

En namngrupp för sig av obestämd ålder är tomta -namnen. Enligt många forskare har namnen uppstått efter ödeläggelse av gårdar, varvid endast tomter återstår, där ny bebyggelse uppstår. I vårt område finns Nartomta

I en kulturbygd som Askeby är inte oväntat att finna bebyggelse med efterled på -stad, -by och -torp vilka anses höra samman med yngre järnåldern. Askeby och Öjeby har redan behandlats, vidare finns Greby och Juby, Greby

Juby (på medeltiden Hiuby ) är mera svårtolkat, men skulle kunna höra ihop med hjon, som kan betyda ’hushåll’ (jfr hjonelag= äktenskap). Det ovanliga namnet skulle kunna peka på ett speciellt hushåll, kanske husfolk till närmaste stormannagård som åtminstone vid medeltidens början var Askeby kungsgård, senare till klostret. Namnet torde dock vara äldre än så; den mäktiga stensättningen i närheten tyder på forntida stormän i området, där Jubyt skulle kunna vara ’byn där tjänarna bor’, ’tjänarbyn’, t ex en krigsmans hird, ett ord besläktat med hjon.

Några få namn på -stad finns i området: Överstad, en stor by på en tämligen liten höjd i ett för övrigt sankt område med rejäl utdikning kring sekelskiftet 1900. Byn har tidigare uppträtt som Awirstadha (1376), Owerstadha (1389) och Agherstadha (1454). Namnet har tolkats relaterat antingen till mansnamnet Aver eller till det geografiska läget i förhållande till annan bebyggelse. Det också ett dialektalt ord ave som betyder ’trångt vattendrag’, ’vattenpöl’ vilket onekligen kunde passa för Överstad med omgivande sankmarker och tidigare vattendrag.

Vidare finns Klevstad med förled –klev ”klyfta” i ett höglänt område, vilket stämmer med terrängen.

I utkanten på Askeby-området ligger Holmetorp < Holmathorp (1400-talet), som tycks gå tillbaka på Holmes torp samt Källtorp, som 1376 såldes till Bo Jonsson Grip under namnet Kalathorp, vilket skulle kunna innehålla karl, den lägre graden av krigare i kungars och stormäns hird. En inte osannolik koppling med tanke på kungsgården i Askeby.

Monica A