Vem blev Askebynunna

Nunnorna hade en vit fotsid ylledräkt, tunika, med svart bälte och svart scapular. De hade vidare ett vitt dok som täckte halsen och däröver en svart slöja.

1376 gav häradshövdingen i Memmings härad klostret jord från gården Sproxstada i Kullerstad socken mot att man tog emot dottern Ingrid, och året innan hade Olaver Jönsson skänkt jord i Karatorp i Rystad efter att Kristina antagits som nunna i klostret.

Ingrid och Kristina kan socialt sett anses representativa för sin tid, ty studier visar att europeiska kloster som grundats före år 1300 i hög grad under den här aktuella perioden dominerades av kvinnor från lågadeln eller motsvarande. Den första inhemska orden, birgittinorden, som med stöd av samhällets högsta skikt grundats 1346, fick nog viss betydelse för rekryteringen till de gamla klostren. Vi märker att donatorer inte oväntat prioriterade Vadstena före Askeby.

Vad gäller Vadstena kloster skrevs flickorna till en början in i sjuårsåldern, men antagningsåldern ökades efter en tid till 18 år. Reglerna i Askeby känner vi inte, men vi kan anta att de var likartade och att flickor med uppfostran i adelsfamiljer eller motsvarande passade bättre in i klostrets mentalitet än en dotter till en landbonde där uppfostran normalt var friare. Men också äldre kvinnor fick tillträde, en och annan levde klosterliv som pensionär.

Om man följde bestämmelserna för instiftelse av kloster skulle Askeby ha minst tolv nunnor. Uppgifterna är osäkra, men vi vet att antalet ökade i början av 1400-talet. Utvidgningen av kålgården är ett belägg, och ett annat är ett avlatsbrev från 1482 då abbedissan och 19 ”systrar” namnges. Som jämförelse kan nämnas att  Vreta hade omkring 30 nunnor.