Klosterliv i klausur

Klosterreglerna var tidvis strängare för nunnorna än för munkarna. Av uppteckningarna från Askeby framgår emellertid att man då och då lättade lite på reglerna för att senare skärpa dem igen. Det förelåg väl också då olika uppfattningar om klostrens roll i samhället.

Generellt gällde att varken nunnorna eller abbedissan fick lämna klostret utan tillstånd av abboten i Alvastra. Margareta Haraldsdotter måste anhålla om tillstånd för att 1376 resa till Norrköping för viktiga förhandlingar. Abbedissorna var därför i de många fastighetsaffärerna beroende av rådgivare. Men också i dessa affärer kom en uppluckring.

Abbedissan framstår mot slutet av medeltiden alltmer som en företagsledare med rätt att ta emot besökare och matgäster på sitt rum.

Ingen man utom visitatorn, abboten i Alvastra som skulle granska klostret, fick beträda klosterområdet, men också för honom var samtal med nunnor ansikte mot ansikte förbjudet. Bikten skedde via en gallerförsedd öppning som var täckt med en duk. Bara abbedissan fick samtala med personer som bodde utanför klostret. Det här var således bestämmelserna – hur de användes i praktiken vet vi inte mycket om.

Exempel på klosterliv – Alvastra

Länkar